Anti-vintage

I dag besökte vi svärföräldrarna i Båstad och det är lika härligt varje gång att komma dit. Det blå havet, de böljande gröna kullarna med sina röda gårdar högt uppe på sluttningarna och de betande korna. Ett fridfullt lugn som jag gärna njuter. Men tittar man åt andra hållet är det ett annat Båstad som möter en dessa varma heta sommarveckor - de är Båstadveckan - med tennis och partyliv. Det är härligt att komma dit över dagen och sniffa lite på det glassiga, glamorösa och festliga men dock så ytliga livet. Ljudet från tennisstadion blandas med ljudet från strandens hojtande badande småbarnsfamiljer, ja alla är i Båstad. Från altanen kan man njuta av allt som pågår men ändå inte behöva trängas med folk, lite som att både ha kakan och äta den.

Vi tog en promenad ner i hamnen för det är ett måste en dag som denna, då alla flotta vräkiga båtar har kommit in och nästan ligger inne på centercourten. För mig som till vardags jobbar med återbruk av gamla ting och brinner för saker från förr känns detta liv väldigt konstigt, med jättebåtar för flera miljoner och lyx i överflöd. Jag funderar ibland på om dom som köper så här dyra saker gör det för sin egen skull eller för andras. Nu tycker ni säkert att jag låter både gnällig och avundsjuk men nej det är jag inte, jag är bara fundersam. Själv har vi en liten segelbåt som hade fått plats på aktern på en av dessa stora motorbåtar och när vi är ute med henne känner jag mig lyxig som har tillgång till en segelbåt. Så klart hade jag kameran med mig och tog lite bilder så se och njut och kanske gör ni som jag - funderar.

Sändningbussen från Båstadtennisen lite diskret parkerad på stranden.